Solceller omvandlar ljus till elektricitet genom användande av ett tunt lager halvledarmaterial, ofta kisel, inneslutet mellan en glasskiva och en speciell plast som kallas för polymerresin. Solceller varierar i storlek från några få kvadratcentimeter i till exempel miniräknare och klockor, till system som är flera hundra kvadratmeter och gjorda av en serie sammanlänkande moduler. 

När elektroner i halvledarmaterial utsätts för dagsljus laddas de med energi. Elektronerna börjar då flöda genom materialet och genererar likström. Likströmmen transporteras genom en kabel till en växelriktare, som omvandlar likströmmen till 230/400V växelström så att den kan anslutas till elnätet.

Som halvledarmaterial brukar man använda mono- eller polykristallint kisel. I en kiselkristall är atomerna ordnade i en regelbunden kristallstruktur. Detta ger en mycket stabil atomkonstruktion samtidigt som det ger en begränsad ledningsförmåga. 

Denna process kan fortgå under en väldigt lång tid, solceller har varit i produktiv drift i mer än 40 år i satelliter och fyrar.

Ett solcellssystem består av solcellspaneler som vanligtvis är 1x1,6 m. Av dessa kan man bilda en serie paneler som i princip kan bli hur stor som helst. 

Solcellssystem kan monteras både vertikalt och horisontellt för att de ska kunna anpassas till olika typer av tak eller sättas upp på en vägg. Väggmontage medför dock sämre upptagningsförmåga. Andra montagesätt finns också, till exempel byggnadsintegrerade eller markplacerade.